En glasskål från Marimekko, en älskad och lagad (av farfar) bonbonjär och en liten bricka med saltkar och annat får vara dagens bild.
I bonbonjären fanns det alltid godis när jag var liten, och jag kommer så väl ihåg hur ledsen jag var när den råkade falla i golvet... Farfar lagade den dock väldigt fint och sen kunde den fortsätta att fylla sin uppgift. Visst känns saker som någon lagt ner tid och energi på att laga mer värdefulla?
Förr var inte slit o släng nåt man gjorde. Man lagade och använde. Det är tack vare det som vi kan njuta av gamla saker. Har också en gammal godisskål som morfar lagat o som jag vårdar ömt. Den var fylld med polkagrisar som jag inte var så förtjust i. Men jag älskar den skålen.
SvaraRaderaKram elsamarianne
Insåg just att det är andra gången farfars hantverk dyker upp här.. han var superduktig på att fixa med trä, och jag tycker det är så synd att han tillbringade de sista tio åren av sitt liv sängliggande istället för pysslandes, som min farmor gjorde...
SvaraRadera