Sainta Paulia

Min mormor hade, och har fortfarande, mängder med St Paulior, avskydde att vara blomvakt åt henne på sommaren då de ju ska vattnas på fatet och det tar tid när det finns hur många krukor som helst... Detta ledde nog delvis till att jag tyckte att de är en typsisk tantblomma och inget som jag någonsin skulle ha i mitt hem.

Så för några år sedan var jag på en byggajulgruppskväll i en blomsterbutik här i stan och hittade denna dubbelblommade, vita skönhet och blev kär! Just nu har jag bara två krukor, den på bilden och en som är i en samplantering och som just nu inte blommar. Den på bilden står i ett söderfönster, vilket de inte ska trivas i. Det syns i och för sig på bladen som blir ganska ljusgröna, men tack vare mina solskydd så klara den sig i allafall.

Jag använder mig av samma lösning som med mina orkidéer, ett tjockt lager lecakulor i botten av krukan. Fyller på vatten med jämna mellanrum men låter den torka ut mellan vattningarna, och som en äkta tant plockar jag bort alla överblommade blommor. Det sista gynnar tillväxten av nya blommor så min lilla älskling blommar i princip året runt.